En tanke.

Än en gång är det jag som faller. Krossas i småbitar. Varför blir det alltid så fel? Är det ens någon idé? Vi får väl se. Denna känsla som finns när man just håller på att ge upp. Även om man tänker aldrig mer. Så kommer det igen, igen och igen.

Ja, vi får väl se.


Kommentarer
natalie

jag finns här.. <3

2010-05-10 @ 23:23:49


Kommentera inlägget här:


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0