Brukar ofta tänka på hur fult allt är egentligen. Som när du sitter på bussen påväg hem. Och inte känner någonting. Men direkt du kliver av och är påväg hem så kommer det. Som från ingenstans känns det som att du ska pissa ner dig. och ju närmare du kommer desto värre blir det. Känslan när du försöker sticka nycklen i dörren samtidigt som det trycker på utav bara fan. Du får springa till toan och hoppas att du hinner få av dig byxorna innan det är försent. Det måste ju ha något med hjärnan att göra. Bara för att den vet att en toa börjar närma sig så trycker den på extra mycket.

För mig är det alltid när jag kliver av bussen, det är inte samma effekt då jag t.e.x åkt bil eller gått.
Det är samma när man vet att man inte kan göra den grejen eller träffa den personen på ett tag. Det är ju då man vill det tio gånger mer än innan man visste att det inte kommer gå. Det är fel. Det ska inte vara så. Det förvärrar bara allt. Gör allt mycket jobbigare.


Idag hade vi skoljoggen, Var skitlökigt även fast det låste som tusan. Efter ca 1hs promenad väntade vi på vår enda lektion den dagen som började 2 timmar senare. Under den tiden satt vi i matsalen och jyrade på som tusan. Mycket trevligt. Påminde mig mycket om gamla tider på innanäcken samt Manhem. Lååånga samtal i matsalen. Jag Katta Nikita Ida Pat och Oskar. Saknar att inte gå i deras klass mer. Vi ses alldelens för sällan nu :(

Nu lämnar jag hem nr1 för att inta position i sängen i hem nr2 ;)

CYA