Happ, får väl se vart detta slutar haha.

Jag har typ blivit som en hemmafru. Fast jag känner att jag är lite för ung för den titeln. Men så är det.

Jag vet inte om det är hormonerna som fått sig en smäll eller vad det är.

Förut var jag mer denhär typen som inte brydde sig om hur det såg ut hemma, 

Var inte alls intresserad av att ha en " mysig familjemiddag" där alla satt vid bordet samtidigt och pratade om dagen. 

Störde mig inte på att det var ett berg av disk på diskbänken och skor,kläder & annat överallt.

Skulle aldrig ha rört dammsugaren för att dammsuga någon annan del av huset än mitt eget rum.

Dammtorka var inget heller som jag gjorde ofta.

Mamma & Pappa fick tjata på mig hur länge som helst innan jag orkade plocka upp kläderna från golvet.

Skulle aldrig ha orkat göra mat till varken mig sj eller familjen.

Idag är jag mer utav motsatsen.

Jag stör mig på minsta lilla grej som ligger där den inte ska.

Blir frustrerad nästan varje dag på min "medarbetare" jag bor med. 

Får absolut ingen hjälp av Monkan ( För de som vet vem det är haha). ( fast det var en myt) Hon brukar ju städa, men då får jag oftast be henne / tjata på henne.

Det är nästan helt omöjligt att hålla det fint här i huset eftersom att hon är den tjurigaste person jag vet. 

IAf när det gäller om att slänga saker. Vi skulle kunna ha loppis varje dag i ett år, och ändå ha kvar massor med saker. Detta leder ju då till stökighet. Ni fårstår inte hur påfrestande detta är. Varje dag när man kommer hem så ser man att det finns något som måste städas eller göras. Man blir helt enkelt stressat & frustrerad bara av att kliva in genom dörren.

Men en sak som har blivit bättre är ju att min bror är i sthlm ( Menar absolut inte att jag ville det, Så du inte blir ledsen och tror att jag vill det, Emil <3) Men på städfronten så har detta blivit skönare. Eftersom att nu är det en mindre att plocka upp efter.

Senså har jag börjat laga mat, i massor. Jag gör lite mindre vardagliga rätter lite då och då, bjuder över Empi ibland.

Jag bakar, får någon dill ibland och börjar baka mitt i allt. Och här för någon vecka sen blev jag så sugen på att göra blodpudding. Så halv 10 på kvällen gick jag upp från sängen ( såg film ) och skulle steka blodpudding. Den var dock gammal ( vilket gjorde mig arg) så jag fick göra en jävla hamburgare istället. suck,

Men iallafall, det är jobbigt. Jag försöker ju börja leva ett lite sundare liv. Men vad ska man göra av detta sug efter att baka? Det är ju inge kul om man inte får smaka.

Sen det jobbigaste är ju suget efter att byta ut inredning. Är så less allt fult och gammalt vi haft sen dom flyttade hit, vilket är typ 20 år sen? Men hur ska det gå till när man inte är så tät. usch vad less jag blir på detta liv.

Jag kommer nog bli en liten "desperat hemmafru" när jag blir stor. haha

Längtar till jag får flytta hemifrån och bestämma över allt själv. Lägga ner pengar på de jag vill.

Men nu har klockan blivit mkt så jag måste gå och plugga lite. Hoppas ni orkat läsa allt haha.